Det är inte alltid man får höra Hurriganes i svensk TV. Så något förvånad blir jag när jag tittar på Sveriges Televisions drama thriller "Morden" och får höra "I will stay" i bakgrunden. Detta under en mörklagd scen med skådespelarna Göran Ragnerstam och Lotta Tejle.
Jag tror säkert inte det är någon tillfällighet att finlandssvensken Anders Engström har regisserat serien.
Detta är finländsk nostalgi.
tisdag 24 november 2009
tisdag 3 november 2009
tisdag 20 oktober 2009
tisdag 1 september 2009
Snurra min jord
Du snurrar, min jord, som en stjärna
Du virvlar i vind som en tärna
Som fartyg har virvlande tärnor
har jorden en snurra av stjärnor
Snurra min jord
låt mig följa med dig
Jag är lika värnlös som du
Snurra min jord
du får inte ge dig
Jag vet ingen stjärna som du
Snurra och dansa med oss
fast vi är bara bloss som du
Du skälver min jord
som du själv är ombord, min vän
Natten söker alltid dagen
Du välver, min jord, omkring solen
Du skälver en sträng på fiolen
som världskrigen stämmer i anden
och världsalltet klämmer i handen
Snurra min jord
låt mig följa med dig
Jag är lika värnlös som du
Snurra min jord
du får inte ge dig
Jag vet ingen stjärna som du
Ja, lika lite som du
vet varför det blir som nu
Du är vad du bär
och hur det än är, min vän
Natten griper efter dagen
Det virvlar av nätter kring jorden
Och hån heter rätten på borden
Det brusar i stjärnkammarakten
Vem lånar en ljusstund åt makten
Snurra min jord
låt mig följa med dig
Jag är lika värnlös som du
Snurra min jord
du får inte ge dig
Jag vet ingen stjärna som du
Snurra så följer jag med
jag vill leva i fred som du
Jag tror på dig jord
och jag följer din stjärnas lag
Gärna natt, men natt blir kanske dag
Lars Forssell
måndag 23 mars 2009
Dom magiska orden
Jag var så besviken!
Det här var för ett par år sedan och Finland hade åkt ur hockey-VM mot ett mycket sämre Tjeckien. Detta var återigen en stor besvikelse. Det skulle inte bli VM-guld för Finland den här gången heller.
Nåväl, jag gick hem och samlade krafter. Sedan ut på stan igen för att träffa mina kompisar som skulle se Tre Kronors semi-final. Tre Kronor vann naturligtvis och för en finländare kunde kvällen inte bli sämre, kändes det som.
Kvällen flöt i alla fall på med en och annan intressant händelse. Så plötsligt när jag är uppe i något samtal, eller står jag kanske i baren och beställer en öl. Det är då jag hör dom magiska orden: "Finland twelve points!".
Jag började titta mig omkring. Varifrån kom dom orden?
Jag förstod inte vad som höll på att hända. Finland fick tolv-poängare efter tolv-poängare.
Inte för att jag är någon stor anhängare av melodifestivaler. Men det var bara kul att få se det omöjliga hända. Finland hade vunnit Eurovision Song Contest!
Det här var för ett par år sedan och Finland hade åkt ur hockey-VM mot ett mycket sämre Tjeckien. Detta var återigen en stor besvikelse. Det skulle inte bli VM-guld för Finland den här gången heller.
Nåväl, jag gick hem och samlade krafter. Sedan ut på stan igen för att träffa mina kompisar som skulle se Tre Kronors semi-final. Tre Kronor vann naturligtvis och för en finländare kunde kvällen inte bli sämre, kändes det som.
Kvällen flöt i alla fall på med en och annan intressant händelse. Så plötsligt när jag är uppe i något samtal, eller står jag kanske i baren och beställer en öl. Det är då jag hör dom magiska orden: "Finland twelve points!".
Jag började titta mig omkring. Varifrån kom dom orden?
Jag förstod inte vad som höll på att hända. Finland fick tolv-poängare efter tolv-poängare.
Inte för att jag är någon stor anhängare av melodifestivaler. Men det var bara kul att få se det omöjliga hända. Finland hade vunnit Eurovision Song Contest!
onsdag 18 mars 2009
Vilken förmiddag!
Totalt hjärnsläpp! Det är det enda man kan säga.
Denna förmiddag den 18:e Mars 2009 går till historien som en av mina märkligaste.
Dagen inleds med jobb. Jag jobbar 5.45-10.45 som är en vanlig arbetsdag när jag har morgonvecka ute vid flyget. Visst, jag lyckades strula lite grand med ett av våra datorprogram. Men det var ett ytterst litet missöde. I övrigt var det en normal arbetsdag.
Det är efter mitt arbetspass som min dag börjar "freaka ut". Jag ska tanka bilen. Jag står vid Jet-macken på Carlshem och kan baske mig inte komma på vad jag har för kod på mitt bankkort. Den här koden slår jag alltså in nästan varje dag! Men jag hade fått totalt hjärnsläpp. Total blackout!
Jag visste hur sifferkombinationen började, men jag kunde inte slutet. Jag testade mig fram, men det blev fel hela tiden. Jag kunde heller inte komma på koden när jag skulle ta ut pengar lite senare. Så jag rusar in på banken och berättar som det är. Att jag har total blackout och att jag är påväg till frisören för att klippa mig snart. Tiden var lite knapp också!
Nåväl, jag fick beställa ett nytt kort samt ta ut pengar på bankkontoret istället. Så det gick bra till slut. Jag märkte även att varningslampan för bensinen började lysa på instrumentbrädan, så jag förstod att det snart var dags för tankning. Så jag drar förbi OK Q8 på Haga. Där strular ena pumpen osv. Allt bara fortsätter.
Så lite uppstressad var man när man äntligen fick tala ut hos frisören om vad som hänt under förmiddagen. Som krydda på det hela så var min småkusin(syssling, trämänning), från Närpes i Österbotten, hos frisören också. Vi hade inte setts på ett bra tag. Vårt första möte är ju också en historia i sig. När vi träffades under en hockeymatch(typ Finland-Ryssland) på en sportbar här i Umeå och märkte efter en släktutredning att vi var småkusiner. Världen är liten när man är Österbottning.
Nu sitter jag här hemma nyklippt och upp i varv. Jag ska försöka lugnar ner mig. Kanske blir det en tupplur.
Denna förmiddag den 18:e Mars 2009 går till historien som en av mina märkligaste.
Dagen inleds med jobb. Jag jobbar 5.45-10.45 som är en vanlig arbetsdag när jag har morgonvecka ute vid flyget. Visst, jag lyckades strula lite grand med ett av våra datorprogram. Men det var ett ytterst litet missöde. I övrigt var det en normal arbetsdag.
Det är efter mitt arbetspass som min dag börjar "freaka ut". Jag ska tanka bilen. Jag står vid Jet-macken på Carlshem och kan baske mig inte komma på vad jag har för kod på mitt bankkort. Den här koden slår jag alltså in nästan varje dag! Men jag hade fått totalt hjärnsläpp. Total blackout!
Jag visste hur sifferkombinationen började, men jag kunde inte slutet. Jag testade mig fram, men det blev fel hela tiden. Jag kunde heller inte komma på koden när jag skulle ta ut pengar lite senare. Så jag rusar in på banken och berättar som det är. Att jag har total blackout och att jag är påväg till frisören för att klippa mig snart. Tiden var lite knapp också!
Nåväl, jag fick beställa ett nytt kort samt ta ut pengar på bankkontoret istället. Så det gick bra till slut. Jag märkte även att varningslampan för bensinen började lysa på instrumentbrädan, så jag förstod att det snart var dags för tankning. Så jag drar förbi OK Q8 på Haga. Där strular ena pumpen osv. Allt bara fortsätter.
Så lite uppstressad var man när man äntligen fick tala ut hos frisören om vad som hänt under förmiddagen. Som krydda på det hela så var min småkusin(syssling, trämänning), från Närpes i Österbotten, hos frisören också. Vi hade inte setts på ett bra tag. Vårt första möte är ju också en historia i sig. När vi träffades under en hockeymatch(typ Finland-Ryssland) på en sportbar här i Umeå och märkte efter en släktutredning att vi var småkusiner. Världen är liten när man är Österbottning.
Nu sitter jag här hemma nyklippt och upp i varv. Jag ska försöka lugnar ner mig. Kanske blir det en tupplur.
måndag 23 februari 2009
Fat city
"All I'm takin' is your time.
Help me make it through the night."
Det är något särskilt med amerikanska 60- och 70-tals filmer. Jag bara älskar dem. Det är fotot, miljöerna, dialogen och en massa annat som gör att jag blir helt tagna av dem. Vi pratar riktig filmkonst!
Tyvärr får man nästan aldrig se klassiker som t.ex. Midnight Cowboy, The Deer hunter och Badlands på TV numera.
Det känns som att det bara är SVT som kan skrälla nångång ibland.
En filmupplevelse var att få se John Hustons "Fat city: chansernas stad" från 1972. Den sändes på SVT nångång under förra året. Jag hade jobbat ganska sent den dagen. Jag kom hem och orkade inte dra ut och träffa kompisar. Det fick bli film istället.
Filmen utspelar sig i den slitna och fattiga staden Stockton i Kalifornien. Stockton som förövrigt är Chris Isaaks hemstad. Filmen handlar om den gamla boxaren Billy Tully som lever ett liv i fattigdom och alkohol. Han får en möjlighet att göra come back, men en komplicerad kärlekshistoria gör inte direkt hans liv lättare.
Introt till filmen är helt suveränt! Vi får höra Kris Kristoffersons "Help me make through the night" i en annorlunda version. Först är låten bara instrumental, men vid 2:49 in i filmen tar Kris fram sin ljuva sammetsröst.
Jag kan säga er att Kris Kristofferson har aldrig låtit bättre....
För en sådan som Billy Tully och många andra i filmen så passar temat i Kristoffersons sång väldigt bra.
Help me make it through the night."
Det är något särskilt med amerikanska 60- och 70-tals filmer. Jag bara älskar dem. Det är fotot, miljöerna, dialogen och en massa annat som gör att jag blir helt tagna av dem. Vi pratar riktig filmkonst!
Tyvärr får man nästan aldrig se klassiker som t.ex. Midnight Cowboy, The Deer hunter och Badlands på TV numera.
Det känns som att det bara är SVT som kan skrälla nångång ibland.
En filmupplevelse var att få se John Hustons "Fat city: chansernas stad" från 1972. Den sändes på SVT nångång under förra året. Jag hade jobbat ganska sent den dagen. Jag kom hem och orkade inte dra ut och träffa kompisar. Det fick bli film istället.
Filmen utspelar sig i den slitna och fattiga staden Stockton i Kalifornien. Stockton som förövrigt är Chris Isaaks hemstad. Filmen handlar om den gamla boxaren Billy Tully som lever ett liv i fattigdom och alkohol. Han får en möjlighet att göra come back, men en komplicerad kärlekshistoria gör inte direkt hans liv lättare.
Introt till filmen är helt suveränt! Vi får höra Kris Kristoffersons "Help me make through the night" i en annorlunda version. Först är låten bara instrumental, men vid 2:49 in i filmen tar Kris fram sin ljuva sammetsröst.
Jag kan säga er att Kris Kristofferson har aldrig låtit bättre....
För en sådan som Billy Tully och många andra i filmen så passar temat i Kristoffersons sång väldigt bra.
måndag 16 februari 2009
Pricken över i:et
Så var det nästan ett helt år sedan man skrev något i den här bloggen.....
Så man kan väl säga att den inte är så mycket till blogg, antar jag.
Tänkte på det här med hur saker och ting förändras så snabbt. Särskilt åren efter gymnasiet och upp tills man är 30. Inte för att jag är 30 ännu. Men det är ju inte så många år kvar.
Så ser man runtomkring sig hur folk hittar rätt i sina liv. Allt börjar plötsligt fungera på pricken för dem.
Jag går och väntar på det där "att hitta rätt". Inte för att jag är direkt missnöjd med min tillvaro. Men nog saknas alltid den där pricken över i:et.
...och alla visioner man hade. Ännu sitter jag och drömmer och tar inte tag i det jag har försummat.
Nu är man äldre och har mycket mera livsvisdom. "Livets skola" är trots allt den bästa skolan.
Men det värsta är att jag ibland känner att jag var en bättre "produkt" anno 2002 än vad jag är nu år 2009.
Så man kan väl säga att den inte är så mycket till blogg, antar jag.
Tänkte på det här med hur saker och ting förändras så snabbt. Särskilt åren efter gymnasiet och upp tills man är 30. Inte för att jag är 30 ännu. Men det är ju inte så många år kvar.
Så ser man runtomkring sig hur folk hittar rätt i sina liv. Allt börjar plötsligt fungera på pricken för dem.
Jag går och väntar på det där "att hitta rätt". Inte för att jag är direkt missnöjd med min tillvaro. Men nog saknas alltid den där pricken över i:et.
...och alla visioner man hade. Ännu sitter jag och drömmer och tar inte tag i det jag har försummat.
Nu är man äldre och har mycket mera livsvisdom. "Livets skola" är trots allt den bästa skolan.
Men det värsta är att jag ibland känner att jag var en bättre "produkt" anno 2002 än vad jag är nu år 2009.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)