Finlandssvenska

Följande konversation ägde rum på flygplatsen idag:

Kunden: Vilken skön dialekt har du då?
Jag: Den skönaste av dom alla. Jag är finlandssvensk.
Kunden: Ja, nu hör jag. Jag trodde du var gotlänning först.
Jag: Det är aldrig någon som har sagt att jag har en skön dialekt förut. That made my day.



P.S Sen handlade resten av konversationen om ishockey. Men eftersom jag skriver alltför mycket om sport i den här bloggen så spinner jag inte vidare på det. Däremot måste jag bara få gratulera Rögle till elitserieplatsen! Det var riktigt bra gjort.

Idrott och politik

Jag gillar att skriva om idrott, men inte politik. För det är inte min grej riktigt.

Det är ju självklart att politiken alltid på sätt och vis är inblandad i dagens idrottsvärld, främst då kanske som finansiär. T.ex. som i ett land som Sverige där regeringen är med och delar ut pengar till idrottsverige. Sedan när pengarna är utdelade ska politiken i så mångt och mycket stå utanför det som händer inom idrottens värld. Sedan ska idrottens grundvalar ta vid och dess scen ska inte vara en plats för politisk debatt.

Men är det så att Coubertins skapelse uppviglar till detta? Idag har OS-facklans färd genom Paris varit med i alla nyhetssändningar. Ser det inte farsartat ut så säg?

För mig känns det ändå så, att hela det här spektaklet med OS-facklans färd mot Peking via världens alla hörn, är att man strävar till något mer än att det bara ska handla om idrott. Jag får dom vibbarna i alla fall. Så jag tycker inte man ska tycka synd om OS som företeelse när det blir så här. Jag tycker att det är bäddat för att det ska gå så här.

Lite synd tycker jag det kanske är för idrottarna som lägger ner sådan lång tid på träning inför en sådan här tävling och så ska hela tävlingen störas av sådant här.

Det var nog bättre på Gunder Häggs tid. Han kunde springa värdsrekord i Stockholms ljuva sommarkvällar på 40-talet. Det känns som idrott fri från politik. På samma gång som det är mysigt och nostalgiskt runt det hela, folkhemsromantik helt enkelt.

Eller var det bättre? Världen befann sig i krig och Hägg i ett neutralt Sverige kunde lättare koncentera sig på träning och tävling tillskillnad från sina konkurrenter i krigsdrabbade länder.

Nej, det var nog kanske inte bättre då. I rest my case...

Så ska det låta

Hej igen! Jag vet att jag bloggar oförskämt lite....

Ville bara skriva om ett program som jag har tittat på sen dess begynnelse. Det engagerade mig som ung tonåring. Jag tittade varje vecka. Sen blev det lite tråkigt under Peter Harryssons sista år som progamledare när programmet inte utvecklades.

Men nu tittar jag engagerat igen och jag måste bara få säga till SVT att vilken oerhört bra TV-produktion det är. Artisterna kommer och showar helt klockrent. Jag tror nästan alla artister i år har kommit och gjort suveräna insatser. För att inte tala om den skickliga orkestern.

I Sverige kan man verkligen det här med musik. Jag tänker bara på den finska motsvarigheten "Bumtsibum" som gick ett par år i Finland. Det var ett program som definitivt fyllde sin funktion, det måste sägas. Man hade en mysig liten orkester som bemästrade finska tangon och schlagerlåtar. Artisterna kände sig hemma med låtarna osv.

Ibland kunde det dock bli pinsamt. De engelska låtarna va inte lika många som i Sveriges variant av programmet. Vilket förmodligen beror på att kunnandet i Finland inte är lika bra som i Sverige. Hursomhelst så sjöng en artist på ABBA-låten "Ring, Ring" vid ett tillfälle. Av någon helt konstig anledning skulle man alltid ha fram artisterna på golvet för att sjunga själva med mikrofon. Den här artisten hade ju bara tänkt sjunga lite och sen låta programmet gå vidare. Men någon skulle ju prompt ha iväg honom på golvet. Grejen va bara den att killen bemestrade en rad i låten, nämligen "Ring, Ring, why don't you give me a call". En rad som han hade sjungit ett par gånger redan. Nu blev det pinsamt när man skulle ha ut honom på golvet och man såg att han inte ville det. Han var hyfsat professionell i alla fall och gick upp och körde samma rad ett par gånger igen och lyckades sen avsluta låten.

Så hela produktionen kändes så väldigt B-ig i Finland. Men det ska sägas att den fyllde sin funktion. Men hela vidden av det kunnande som man har i den svenska versionen alltifrån progamledare, orkester, lagledare, injudna artister och arrangemang skulle man inte kunna nå i Finland.

Tro inte för det att jag ogillar all musik i Finland.