Bli aldrig tagen av sport!

Det är ett gott råd från mig.

Själv har jag gillat sport sedan barnsben. I framgång är sport så oerhört roligt. Men i förlustens stund kan man bli så totalt nedslagen att allt annat i livet blir lidande.

Jag vet, det finns så mycket viktigare saker i livet. Men för oss var Björklöven en social funktion. Man drog på matcherna och träffade alltid en massa bekanta. Spelet ishockey är underhållande. Det blir som ett sorts terapi när man lever sig in i det. Nu tar säsongen slut så enormt tidigt. Vad ska man göra nu i vår? Vi har ju lagt upp så mycket runt matcherna.

Sedan så ska vi ju inte tala om hur pinsamt det är. Vi förlorar mot ett Borås som vi ska vara mycket bättre än. Borås gör det bra, inte snack om annat. Men löven ska vara bättre.

Den här förlusten är den tyngsta jag upplever någonsin. Det kan verka tragiskt, men det är väl så det är. Förlusten är värre än alla finalförluster med Finland som man har bevittnat. På samma gång har förlusterna många likheter. Precis som Finland brukar vika ner sig i viktiga lägen gjorde löven i år. Man var nervösa och defintivt alldeles för rädda för att förlora. Från att ha varit ett av seriens bästa lag i box-play så släppte man nu in mål till höger och vänster i box-play!!!????

Med lite flyt hade man kanske kunnat ta Borås idag. Men när man inte har fru fortuna med sig riktigt. Ja, då går det så här om man inte vill jobba för det.

Vad skulle Omark med klubban att göra i den där killens ansikte??

Näe.....

Bara att bryta ihop och komma igen.....

Men nu sjunker väl tyvärr Björklövens rykte och fakta är ju att dom har gjort alldels för många plattmatcher i år, vilket är synd och skam eftersom dom tidvis har spelat riktigt bra.

Björklöven åker alltså ut mot Borås och Skellefteå spelar elitserie-kvartsfinal mot HV71. Snacka om att vi är nummer två i västerbotten. Det är nästan så att jag börjar benämna Björklöven för lillebror.

Nej, nu får det vara nog. Jag orkar inte mera.

Innebandy någon? Heja Dalen!

Gnällapor!

Ibland blir man bara så less på kunder.

Okej, ibland blir det tjafs. Det kan jag acceptera. Både vi som jobbar på flygplatsen och kunden kan göra fel.

Men man kan väl ändå försöka ha en trevlig inställning. Idag utspelar sig följande konversation. Det är inget dramatiskt, men jag blir bara så irriterad på det.

Det är boarding för vårt flyg som går klockan 7 till Stockholm. Jag står vid utgången och en medelålders man kommer fram med sitt boardingkort. Med sig har han också en yngre man, som inte har något ID-kort med sig. Men han får åka ändå eftersom han har fyllt i ett papper. Däremot får han inte checka in något bagage. På något sätt blev den yngre mannen inte in-checkad vid incheckningsdisken och männen kommer således bara med ett boardingkort.

- Har ni bara ett boardingkort, frågar jag.
- Jo, vi fick bara ett.
- Men ni borde ha två, svarar jag.
- Ja, men det är inte mitt problem!
- Nej, det har du rätt i faktiskt, det är helt och hållet mitt problem.

Jag bara hatar det svaret att "det är inte mitt problem". Som att jag någonstans försöker lägga ansvaret på kunden. Någonstans är jag ändå så professionell att jag förstår ju att jag har ett jobb att göra och då ska saker och ting stämma. Blir det fel antal personer gentemot inheckade på planet så är felet på vår sida. Det blir vi som får skit för det.

Sen klarnade allting och vi fick snabbt ordning på situationen. Men de hade inte precis gjort det lätt för oss. Jag fixar verkligen inte den där attityden. Jag sitter fortfarande och är lite småirriterad så här flera timmar efteråt.

Nåväl, nu var det väldigt tidigt på morgonen. Jag får väl ha överseende med folks morgonhumör.

Peter Enckelman och jag

Vill inte göra folk besvikna, men tyvärr blir det ett inlägg om sport igen. Men läs gärna. Jag tror ni kan ha nöje av det. Även ni som inte gillar sport.

I ett fotbollsderby för ett par år sedan mellan lagen Aston villa och Birmingham gjordes ett roligt självmål. Inblandade var Olof Mellberg och Aston Villas målvakt Peter Enckelman. Enckelman är finlandssvensk, precis som jag. Orsaken till att jag kom att tänka på honom idag är att han har fått göra comeback i finländska landslaget.

Hursomhelst så gick självmålet till så här:



Det roliga är att målet faktiskt inte borde ha godkänts, eftersom det inte kan bli mål från ett inkast, såtillvida inte någon spelare touchar bollen påväg in i mål. Vilket inte sker vid det här tillfället. Men vem kom att tänka på den regeln här. För nog var det ganska så klantigt. I alla fall ska han ha cred för att han behöll lugnet i en situation efteråt när en Birmingham-supporter springer ner på plan och hånar honom. Många andra hade kanske givit supportern en rak höger.

I övrigt gjorde Enckelman en bra säsong, men fick tyvärr inte den nya tränarens förtroende säsongen efter detta. Enckelman såldes istället till Blackburn där han blev andremålvakt. Numera är han utlånad till Cardiff. Vet dock inte om han får spela något där.

Nåväl, här kommer bonusen. Aston Villa spelade i Umeå mot Umeå FC för ett par somrar sedan och då passade jag på att ta den här bilden:



Tyvärr kommer han ju alltid att vara känd för just det där självmålet. Jag lider verkligen med honom. Hade man inte bytt tränare i klubben så kanske Enckelman ännu i denna dag varit förstemålvakt i klubben. Jag undrar om han är bitter....

Oh Girl....ssssshhh.....

"When you say she's looking good
She acts as if it's understood"

En av mina absoluta favoritrader ur "Girl" av Lennon/MacCartney

Obbola

Obbola måste vara typ ett av Sveriges fulaste ortnamn. Inget ont om stället, men själva namnet tycker jag låter så enormt fult. På samma gång som det är förknippat med industri och utsläpp. Det är ingen bra kombination.

Råkade bara tänka på det idag. När jag läste att Jens Jonsson har vunnit pris för sin film pingpongkingen. Jens är en regissör som har rötterna i just Obbola.

Vem vet, kanske han blir en välrenommerad regissör med tiden och då kanske det görs någon dokumentär om honom. Då ska det bli roligt att höra om hur hans filmskapande har påverkats av hans uppväxt i Obbola.

Här är ett klipp ur filmen pingpongkingen:

Bara Sport, Bara Sport, Bara Massor utav Sport!

Okej, jag vet att det är en massa därute som inte tycker att sport är kultur.

Men för mig är det definitivt det. Man kan prata om idrotten som en stor kulturrörelse och när det kommer till underhållning. Ja, då är nog sporten för mig minst lika underhållande som en bra konsert. Grejen är bara den att när man går hem från konserter är man nästan alltid glad. När det gäller sport, så är man ofta en vinnare eller en förlorare.

Gårdagen var för mig en euforisk sportuppevelse. Det gäller inte några OS-guld eller VM-guld. Det var vanliga matcher. Men vilket underhållningsvärde det var i dem.

Jag laddade upp med lite handboll. Sverige vann en rysarmatch mot Spanien. Även om man saknar "Bengan boys" så gäller det att ge det nya landslaget chansen. Igår kändes det lite som på den gamla goda tiden. Sverige har som vanligt uselt skytte, får inga billiga mål och man missar en massa straffar. Men när slutsignalen har gått, så har man vunnit.

Håll till godo. Detta är Sveriges avslutning på matchen igår:



Visst låter expertkommentatorn Claes Hellgren som Nalle Puh när han utbrister: "ååh neej!" i besvikelse över straffmissen.

Sedan var man på ett enormt gott humör och det bar iväg till Skycom Arena för att se Björklöven-Leksand. "Löven" gjorde en bra match och man slog seriesuvärenerna Leksand med 2-0. Tyvärr vann Rögle sin match också, så löven knappade inte in något på dem. Men det gör inget en sådan här dag. I sportens värld kan man faktiskt inte få allt.

Inte ens att Kaisa Varis är misstänkt för dopning kan få mig på dåligt humör idag. Vad som måhända kan få mig lite irriterad är att nu sätter svenskarnas gnällkör igång på allvar. "Man ska bli avstängd på livstid", "Det var precis vad jag trodde" och "Jag är inte förvånad" är några typiska citat man kan få höra.

Tro inte att jag är för dopning. Men jag tror inte att man helt villkorslöst kan stänga av folk på livstid om man har använt dopning. Däremot tycker jag att man kan förlänga straffen.

Tung start på 2008

Håll till godo nu. Det är inte alltid jag kommer att skriva så här personliga blogginlägg.

Vad ska man säga...

Att ha ett nytt jobb att starta det nya året med var det bästa som kunde hända mig. Men jobbstarten har även tagit hårt på mig. Det är enormt påfrestande och energislukande att börja ett nytt jobb. Alla detaljer som man ska lära sig i det nya jobbet. Men jag vet att det kommer att bli bra.

Vad som händer i världen är ju inget jag räknar med att ska bli bättre. Men beträffande min egen levnadssituation har jag hoppats på många förbättringar. Kanske det kommer att bli bättre också.

Men när folk runtomkring mig inte mår på topp. Ja, då går mungiporna ner på mig också. Jag kan inte låta bli att påverkas av saker runtomkring mig. Jag hoppas att allt ordnar sig till det bästa för mina nära och kära.

Det är som i Tomas Andersson Wijs låt "Ett Helvete i taget". Man får försöka fixa en grej åt gången.

"Hjälp mig tro, hjälp mig falla
från det grepp jag hänger i
Ge mig frid nog att kunna
ta ett helvete i taget"


Väl mött framöver här på min blogg. Jag ska försöka skriva lite oftare. Snart är ju våren här. Jag känner verkligen hur jag längtar till den.