Umeå, Sweet Umeå

Då var man åter tillbaka i Umeå.

En vecka har jag varit "hemma" i Vasa. Staden där jag föddes och växte upp.

Mitt förhållande till staden har förändrats på dessa 5 år som jag har varit borta. Man känner sig inte lika hemma där mera. Men fortfarande gillar jag staden väldigt mycket. Men det handlar alltmera om nostalgiska upplevelser när jag är där nuförtiden.

Så när jag summerar veckan i Vasa så kan jag konstaterat att jag satt mest och degade i föräldrarnas bostad. Jag var knappt ute på stan och flanerade. Det blev dock att jag ibland gick ut och vandrade i min gamla kvarter. Det kändes verkligen som att gå längs "the memory lane". Höjdpunkten var nog när jag fick träffa min nya kusin. Omvälvande minst sagt, eftersom jag bara hade två kusiner innan lille Oskar föddes. Jag träffade även några gamla bekanta. Kanske inte så många som jag vanligtvis brukar träffa. Men det hade nog att göra med att jag mest hängde hemmavid.

Jag avslutar med ett filmtips. Detta är ett klipp ur en av mina favoritfilmer. Ett lättsamt drama kallat "Beautiful girls" från 1996. Trots den banala titeln är filmen faktiskt sevärd och jag tror nästan alla kan relatera till den. Filmen innehar ett klassiskt tema om att återvända till stället man växte upp och den komplexa relationen man kan ha till sin uppväxt. Jag tänkte att detta filmtips kunde passa in i just det här blogginlägget. Håll till godo! Det gamla grabbgänget möts här i förmodligen någon nordamerikansk stad. "Sweet Caroline, good times never felt so good!"