"When you say she's looking good
She acts as if it's understood"
En av mina absoluta favoritrader ur "Girl" av Lennon/MacCartney
måndag 4 februari 2008
måndag 28 januari 2008
Obbola
Obbola måste vara typ ett av Sveriges fulaste ortnamn. Inget ont om stället, men själva namnet tycker jag låter så enormt fult. På samma gång som det är förknippat med industri och utsläpp. Det är ingen bra kombination.
Råkade bara tänka på det idag. När jag läste att Jens Jonsson har vunnit pris för sin film pingpongkingen. Jens är en regissör som har rötterna i just Obbola.
Vem vet, kanske han blir en välrenommerad regissör med tiden och då kanske det görs någon dokumentär om honom. Då ska det bli roligt att höra om hur hans filmskapande har påverkats av hans uppväxt i Obbola.
Här är ett klipp ur filmen pingpongkingen:
Råkade bara tänka på det idag. När jag läste att Jens Jonsson har vunnit pris för sin film pingpongkingen. Jens är en regissör som har rötterna i just Obbola.
Vem vet, kanske han blir en välrenommerad regissör med tiden och då kanske det görs någon dokumentär om honom. Då ska det bli roligt att höra om hur hans filmskapande har påverkats av hans uppväxt i Obbola.
Här är ett klipp ur filmen pingpongkingen:
torsdag 24 januari 2008
Bara Sport, Bara Sport, Bara Massor utav Sport!
Okej, jag vet att det är en massa därute som inte tycker att sport är kultur.
Men för mig är det definitivt det. Man kan prata om idrotten som en stor kulturrörelse och när det kommer till underhållning. Ja, då är nog sporten för mig minst lika underhållande som en bra konsert. Grejen är bara den att när man går hem från konserter är man nästan alltid glad. När det gäller sport, så är man ofta en vinnare eller en förlorare.
Gårdagen var för mig en euforisk sportuppevelse. Det gäller inte några OS-guld eller VM-guld. Det var vanliga matcher. Men vilket underhållningsvärde det var i dem.
Jag laddade upp med lite handboll. Sverige vann en rysarmatch mot Spanien. Även om man saknar "Bengan boys" så gäller det att ge det nya landslaget chansen. Igår kändes det lite som på den gamla goda tiden. Sverige har som vanligt uselt skytte, får inga billiga mål och man missar en massa straffar. Men när slutsignalen har gått, så har man vunnit.
Håll till godo. Detta är Sveriges avslutning på matchen igår:
Visst låter expertkommentatorn Claes Hellgren som Nalle Puh när han utbrister: "ååh neej!" i besvikelse över straffmissen.
Sedan var man på ett enormt gott humör och det bar iväg till Skycom Arena för att se Björklöven-Leksand. "Löven" gjorde en bra match och man slog seriesuvärenerna Leksand med 2-0. Tyvärr vann Rögle sin match också, så löven knappade inte in något på dem. Men det gör inget en sådan här dag. I sportens värld kan man faktiskt inte få allt.
Inte ens att Kaisa Varis är misstänkt för dopning kan få mig på dåligt humör idag. Vad som måhända kan få mig lite irriterad är att nu sätter svenskarnas gnällkör igång på allvar. "Man ska bli avstängd på livstid", "Det var precis vad jag trodde" och "Jag är inte förvånad" är några typiska citat man kan få höra.
Tro inte att jag är för dopning. Men jag tror inte att man helt villkorslöst kan stänga av folk på livstid om man har använt dopning. Däremot tycker jag att man kan förlänga straffen.
Men för mig är det definitivt det. Man kan prata om idrotten som en stor kulturrörelse och när det kommer till underhållning. Ja, då är nog sporten för mig minst lika underhållande som en bra konsert. Grejen är bara den att när man går hem från konserter är man nästan alltid glad. När det gäller sport, så är man ofta en vinnare eller en förlorare.
Gårdagen var för mig en euforisk sportuppevelse. Det gäller inte några OS-guld eller VM-guld. Det var vanliga matcher. Men vilket underhållningsvärde det var i dem.
Jag laddade upp med lite handboll. Sverige vann en rysarmatch mot Spanien. Även om man saknar "Bengan boys" så gäller det att ge det nya landslaget chansen. Igår kändes det lite som på den gamla goda tiden. Sverige har som vanligt uselt skytte, får inga billiga mål och man missar en massa straffar. Men när slutsignalen har gått, så har man vunnit.
Håll till godo. Detta är Sveriges avslutning på matchen igår:
Visst låter expertkommentatorn Claes Hellgren som Nalle Puh när han utbrister: "ååh neej!" i besvikelse över straffmissen.
Sedan var man på ett enormt gott humör och det bar iväg till Skycom Arena för att se Björklöven-Leksand. "Löven" gjorde en bra match och man slog seriesuvärenerna Leksand med 2-0. Tyvärr vann Rögle sin match också, så löven knappade inte in något på dem. Men det gör inget en sådan här dag. I sportens värld kan man faktiskt inte få allt.
Inte ens att Kaisa Varis är misstänkt för dopning kan få mig på dåligt humör idag. Vad som måhända kan få mig lite irriterad är att nu sätter svenskarnas gnällkör igång på allvar. "Man ska bli avstängd på livstid", "Det var precis vad jag trodde" och "Jag är inte förvånad" är några typiska citat man kan få höra.
Tro inte att jag är för dopning. Men jag tror inte att man helt villkorslöst kan stänga av folk på livstid om man har använt dopning. Däremot tycker jag att man kan förlänga straffen.
måndag 21 januari 2008
Tung start på 2008
Håll till godo nu. Det är inte alltid jag kommer att skriva så här personliga blogginlägg.
Vad ska man säga...
Att ha ett nytt jobb att starta det nya året med var det bästa som kunde hända mig. Men jobbstarten har även tagit hårt på mig. Det är enormt påfrestande och energislukande att börja ett nytt jobb. Alla detaljer som man ska lära sig i det nya jobbet. Men jag vet att det kommer att bli bra.
Vad som händer i världen är ju inget jag räknar med att ska bli bättre. Men beträffande min egen levnadssituation har jag hoppats på många förbättringar. Kanske det kommer att bli bättre också.
Men när folk runtomkring mig inte mår på topp. Ja, då går mungiporna ner på mig också. Jag kan inte låta bli att påverkas av saker runtomkring mig. Jag hoppas att allt ordnar sig till det bästa för mina nära och kära.
Det är som i Tomas Andersson Wijs låt "Ett Helvete i taget". Man får försöka fixa en grej åt gången.
"Hjälp mig tro, hjälp mig falla
från det grepp jag hänger i
Ge mig frid nog att kunna
ta ett helvete i taget"
Väl mött framöver här på min blogg. Jag ska försöka skriva lite oftare. Snart är ju våren här. Jag känner verkligen hur jag längtar till den.
Vad ska man säga...
Att ha ett nytt jobb att starta det nya året med var det bästa som kunde hända mig. Men jobbstarten har även tagit hårt på mig. Det är enormt påfrestande och energislukande att börja ett nytt jobb. Alla detaljer som man ska lära sig i det nya jobbet. Men jag vet att det kommer att bli bra.
Vad som händer i världen är ju inget jag räknar med att ska bli bättre. Men beträffande min egen levnadssituation har jag hoppats på många förbättringar. Kanske det kommer att bli bättre också.
Men när folk runtomkring mig inte mår på topp. Ja, då går mungiporna ner på mig också. Jag kan inte låta bli att påverkas av saker runtomkring mig. Jag hoppas att allt ordnar sig till det bästa för mina nära och kära.
Det är som i Tomas Andersson Wijs låt "Ett Helvete i taget". Man får försöka fixa en grej åt gången.
"Hjälp mig tro, hjälp mig falla
från det grepp jag hänger i
Ge mig frid nog att kunna
ta ett helvete i taget"
Väl mött framöver här på min blogg. Jag ska försöka skriva lite oftare. Snart är ju våren här. Jag känner verkligen hur jag längtar till den.
söndag 30 december 2007
Umeå, Sweet Umeå
Då var man åter tillbaka i Umeå.
En vecka har jag varit "hemma" i Vasa. Staden där jag föddes och växte upp.
Mitt förhållande till staden har förändrats på dessa 5 år som jag har varit borta. Man känner sig inte lika hemma där mera. Men fortfarande gillar jag staden väldigt mycket. Men det handlar alltmera om nostalgiska upplevelser när jag är där nuförtiden.
Så när jag summerar veckan i Vasa så kan jag konstaterat att jag satt mest och degade i föräldrarnas bostad. Jag var knappt ute på stan och flanerade. Det blev dock att jag ibland gick ut och vandrade i min gamla kvarter. Det kändes verkligen som att gå längs "the memory lane". Höjdpunkten var nog när jag fick träffa min nya kusin. Omvälvande minst sagt, eftersom jag bara hade två kusiner innan lille Oskar föddes. Jag träffade även några gamla bekanta. Kanske inte så många som jag vanligtvis brukar träffa. Men det hade nog att göra med att jag mest hängde hemmavid.
Jag avslutar med ett filmtips. Detta är ett klipp ur en av mina favoritfilmer. Ett lättsamt drama kallat "Beautiful girls" från 1996. Trots den banala titeln är filmen faktiskt sevärd och jag tror nästan alla kan relatera till den. Filmen innehar ett klassiskt tema om att återvända till stället man växte upp och den komplexa relationen man kan ha till sin uppväxt. Jag tänkte att detta filmtips kunde passa in i just det här blogginlägget. Håll till godo! Det gamla grabbgänget möts här i förmodligen någon nordamerikansk stad. "Sweet Caroline, good times never felt so good!"
En vecka har jag varit "hemma" i Vasa. Staden där jag föddes och växte upp.
Mitt förhållande till staden har förändrats på dessa 5 år som jag har varit borta. Man känner sig inte lika hemma där mera. Men fortfarande gillar jag staden väldigt mycket. Men det handlar alltmera om nostalgiska upplevelser när jag är där nuförtiden.
Så när jag summerar veckan i Vasa så kan jag konstaterat att jag satt mest och degade i föräldrarnas bostad. Jag var knappt ute på stan och flanerade. Det blev dock att jag ibland gick ut och vandrade i min gamla kvarter. Det kändes verkligen som att gå längs "the memory lane". Höjdpunkten var nog när jag fick träffa min nya kusin. Omvälvande minst sagt, eftersom jag bara hade två kusiner innan lille Oskar föddes. Jag träffade även några gamla bekanta. Kanske inte så många som jag vanligtvis brukar träffa. Men det hade nog att göra med att jag mest hängde hemmavid.
Jag avslutar med ett filmtips. Detta är ett klipp ur en av mina favoritfilmer. Ett lättsamt drama kallat "Beautiful girls" från 1996. Trots den banala titeln är filmen faktiskt sevärd och jag tror nästan alla kan relatera till den. Filmen innehar ett klassiskt tema om att återvända till stället man växte upp och den komplexa relationen man kan ha till sin uppväxt. Jag tänkte att detta filmtips kunde passa in i just det här blogginlägget. Håll till godo! Det gamla grabbgänget möts här i förmodligen någon nordamerikansk stad. "Sweet Caroline, good times never felt so good!"
onsdag 19 december 2007
Tvångstankar
Min framtid damp ner i brevinkastet idag. I princip har jag landat ett nytt jobb på flygplatsen. Men det är säkerhetsklassat och kräver att jag inte har ett brottsligt förflutet. Vilket jag inte har. Men man har ju ibland ändå svårt att lita på myndigheter. Kanske har dom hittat något ändå?
Nej, det tror jag ändå inte. Men vad som är ännu svårare är ju att jag inte får öppna brevet med utdraget ur belastningsregistret. Utan det ska ges oöppnat till min nya chef. Tur att man inte har så stora besvär med tvångstankar ändå.
Nej, det tror jag ändå inte. Men vad som är ännu svårare är ju att jag inte får öppna brevet med utdraget ur belastningsregistret. Utan det ska ges oöppnat till min nya chef. Tur att man inte har så stora besvär med tvångstankar ändå.
måndag 17 december 2007
Min favorit sångröst
Detta är låten "Unchained Melody" med Righteous Brohers-sångaren Bobby Hatfield.
Om jag blir tvungen att välja en favorit sångröst så skulle jag välja hans.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)