Totalt hjärnsläpp! Det är det enda man kan säga.
Denna förmiddag den 18:e Mars 2009 går till historien som en av mina märkligaste.
Dagen inleds med jobb. Jag jobbar 5.45-10.45 som är en vanlig arbetsdag när jag har morgonvecka ute vid flyget. Visst, jag lyckades strula lite grand med ett av våra datorprogram. Men det var ett ytterst litet missöde. I övrigt var det en normal arbetsdag.
Det är efter mitt arbetspass som min dag börjar "freaka ut". Jag ska tanka bilen. Jag står vid Jet-macken på Carlshem och kan baske mig inte komma på vad jag har för kod på mitt bankkort. Den här koden slår jag alltså in nästan varje dag! Men jag hade fått totalt hjärnsläpp. Total blackout!
Jag visste hur sifferkombinationen började, men jag kunde inte slutet. Jag testade mig fram, men det blev fel hela tiden. Jag kunde heller inte komma på koden när jag skulle ta ut pengar lite senare. Så jag rusar in på banken och berättar som det är. Att jag har total blackout och att jag är påväg till frisören för att klippa mig snart. Tiden var lite knapp också!
Nåväl, jag fick beställa ett nytt kort samt ta ut pengar på bankkontoret istället. Så det gick bra till slut. Jag märkte även att varningslampan för bensinen började lysa på instrumentbrädan, så jag förstod att det snart var dags för tankning. Så jag drar förbi OK Q8 på Haga. Där strular ena pumpen osv. Allt bara fortsätter.
Så lite uppstressad var man när man äntligen fick tala ut hos frisören om vad som hänt under förmiddagen. Som krydda på det hela så var min småkusin(syssling, trämänning), från Närpes i Österbotten, hos frisören också. Vi hade inte setts på ett bra tag. Vårt första möte är ju också en historia i sig. När vi träffades under en hockeymatch(typ Finland-Ryssland) på en sportbar här i Umeå och märkte efter en släktutredning att vi var småkusiner. Världen är liten när man är Österbottning.
Nu sitter jag här hemma nyklippt och upp i varv. Jag ska försöka lugnar ner mig. Kanske blir det en tupplur.
onsdag 18 mars 2009
måndag 23 februari 2009
Fat city
"All I'm takin' is your time.
Help me make it through the night."
Det är något särskilt med amerikanska 60- och 70-tals filmer. Jag bara älskar dem. Det är fotot, miljöerna, dialogen och en massa annat som gör att jag blir helt tagna av dem. Vi pratar riktig filmkonst!
Tyvärr får man nästan aldrig se klassiker som t.ex. Midnight Cowboy, The Deer hunter och Badlands på TV numera.
Det känns som att det bara är SVT som kan skrälla nångång ibland.
En filmupplevelse var att få se John Hustons "Fat city: chansernas stad" från 1972. Den sändes på SVT nångång under förra året. Jag hade jobbat ganska sent den dagen. Jag kom hem och orkade inte dra ut och träffa kompisar. Det fick bli film istället.
Filmen utspelar sig i den slitna och fattiga staden Stockton i Kalifornien. Stockton som förövrigt är Chris Isaaks hemstad. Filmen handlar om den gamla boxaren Billy Tully som lever ett liv i fattigdom och alkohol. Han får en möjlighet att göra come back, men en komplicerad kärlekshistoria gör inte direkt hans liv lättare.
Introt till filmen är helt suveränt! Vi får höra Kris Kristoffersons "Help me make through the night" i en annorlunda version. Först är låten bara instrumental, men vid 2:49 in i filmen tar Kris fram sin ljuva sammetsröst.
Jag kan säga er att Kris Kristofferson har aldrig låtit bättre....
För en sådan som Billy Tully och många andra i filmen så passar temat i Kristoffersons sång väldigt bra.
Help me make it through the night."
Det är något särskilt med amerikanska 60- och 70-tals filmer. Jag bara älskar dem. Det är fotot, miljöerna, dialogen och en massa annat som gör att jag blir helt tagna av dem. Vi pratar riktig filmkonst!
Tyvärr får man nästan aldrig se klassiker som t.ex. Midnight Cowboy, The Deer hunter och Badlands på TV numera.
Det känns som att det bara är SVT som kan skrälla nångång ibland.
En filmupplevelse var att få se John Hustons "Fat city: chansernas stad" från 1972. Den sändes på SVT nångång under förra året. Jag hade jobbat ganska sent den dagen. Jag kom hem och orkade inte dra ut och träffa kompisar. Det fick bli film istället.
Filmen utspelar sig i den slitna och fattiga staden Stockton i Kalifornien. Stockton som förövrigt är Chris Isaaks hemstad. Filmen handlar om den gamla boxaren Billy Tully som lever ett liv i fattigdom och alkohol. Han får en möjlighet att göra come back, men en komplicerad kärlekshistoria gör inte direkt hans liv lättare.
Introt till filmen är helt suveränt! Vi får höra Kris Kristoffersons "Help me make through the night" i en annorlunda version. Först är låten bara instrumental, men vid 2:49 in i filmen tar Kris fram sin ljuva sammetsröst.
Jag kan säga er att Kris Kristofferson har aldrig låtit bättre....
För en sådan som Billy Tully och många andra i filmen så passar temat i Kristoffersons sång väldigt bra.
måndag 16 februari 2009
Pricken över i:et
Så var det nästan ett helt år sedan man skrev något i den här bloggen.....
Så man kan väl säga att den inte är så mycket till blogg, antar jag.
Tänkte på det här med hur saker och ting förändras så snabbt. Särskilt åren efter gymnasiet och upp tills man är 30. Inte för att jag är 30 ännu. Men det är ju inte så många år kvar.
Så ser man runtomkring sig hur folk hittar rätt i sina liv. Allt börjar plötsligt fungera på pricken för dem.
Jag går och väntar på det där "att hitta rätt". Inte för att jag är direkt missnöjd med min tillvaro. Men nog saknas alltid den där pricken över i:et.
...och alla visioner man hade. Ännu sitter jag och drömmer och tar inte tag i det jag har försummat.
Nu är man äldre och har mycket mera livsvisdom. "Livets skola" är trots allt den bästa skolan.
Men det värsta är att jag ibland känner att jag var en bättre "produkt" anno 2002 än vad jag är nu år 2009.
Så man kan väl säga att den inte är så mycket till blogg, antar jag.
Tänkte på det här med hur saker och ting förändras så snabbt. Särskilt åren efter gymnasiet och upp tills man är 30. Inte för att jag är 30 ännu. Men det är ju inte så många år kvar.
Så ser man runtomkring sig hur folk hittar rätt i sina liv. Allt börjar plötsligt fungera på pricken för dem.
Jag går och väntar på det där "att hitta rätt". Inte för att jag är direkt missnöjd med min tillvaro. Men nog saknas alltid den där pricken över i:et.
...och alla visioner man hade. Ännu sitter jag och drömmer och tar inte tag i det jag har försummat.
Nu är man äldre och har mycket mera livsvisdom. "Livets skola" är trots allt den bästa skolan.
Men det värsta är att jag ibland känner att jag var en bättre "produkt" anno 2002 än vad jag är nu år 2009.
fredag 11 april 2008
Finlandssvenska
Följande konversation ägde rum på flygplatsen idag:
Kunden: Vilken skön dialekt har du då?
Jag: Den skönaste av dom alla. Jag är finlandssvensk.
Kunden: Ja, nu hör jag. Jag trodde du var gotlänning först.
Jag: Det är aldrig någon som har sagt att jag har en skön dialekt förut. That made my day.
P.S Sen handlade resten av konversationen om ishockey. Men eftersom jag skriver alltför mycket om sport i den här bloggen så spinner jag inte vidare på det. Däremot måste jag bara få gratulera Rögle till elitserieplatsen! Det var riktigt bra gjort.
Kunden: Vilken skön dialekt har du då?
Jag: Den skönaste av dom alla. Jag är finlandssvensk.
Kunden: Ja, nu hör jag. Jag trodde du var gotlänning först.
Jag: Det är aldrig någon som har sagt att jag har en skön dialekt förut. That made my day.
P.S Sen handlade resten av konversationen om ishockey. Men eftersom jag skriver alltför mycket om sport i den här bloggen så spinner jag inte vidare på det. Däremot måste jag bara få gratulera Rögle till elitserieplatsen! Det var riktigt bra gjort.
måndag 7 april 2008
Idrott och politik
Jag gillar att skriva om idrott, men inte politik. För det är inte min grej riktigt.
Det är ju självklart att politiken alltid på sätt och vis är inblandad i dagens idrottsvärld, främst då kanske som finansiär. T.ex. som i ett land som Sverige där regeringen är med och delar ut pengar till idrottsverige. Sedan när pengarna är utdelade ska politiken i så mångt och mycket stå utanför det som händer inom idrottens värld. Sedan ska idrottens grundvalar ta vid och dess scen ska inte vara en plats för politisk debatt.
Men är det så att Coubertins skapelse uppviglar till detta? Idag har OS-facklans färd genom Paris varit med i alla nyhetssändningar. Ser det inte farsartat ut så säg?
För mig känns det ändå så, att hela det här spektaklet med OS-facklans färd mot Peking via världens alla hörn, är att man strävar till något mer än att det bara ska handla om idrott. Jag får dom vibbarna i alla fall. Så jag tycker inte man ska tycka synd om OS som företeelse när det blir så här. Jag tycker att det är bäddat för att det ska gå så här.
Lite synd tycker jag det kanske är för idrottarna som lägger ner sådan lång tid på träning inför en sådan här tävling och så ska hela tävlingen störas av sådant här.
Det var nog bättre på Gunder Häggs tid. Han kunde springa värdsrekord i Stockholms ljuva sommarkvällar på 40-talet. Det känns som idrott fri från politik. På samma gång som det är mysigt och nostalgiskt runt det hela, folkhemsromantik helt enkelt.
Eller var det bättre? Världen befann sig i krig och Hägg i ett neutralt Sverige kunde lättare koncentera sig på träning och tävling tillskillnad från sina konkurrenter i krigsdrabbade länder.
Nej, det var nog kanske inte bättre då. I rest my case...
Det är ju självklart att politiken alltid på sätt och vis är inblandad i dagens idrottsvärld, främst då kanske som finansiär. T.ex. som i ett land som Sverige där regeringen är med och delar ut pengar till idrottsverige. Sedan när pengarna är utdelade ska politiken i så mångt och mycket stå utanför det som händer inom idrottens värld. Sedan ska idrottens grundvalar ta vid och dess scen ska inte vara en plats för politisk debatt.
Men är det så att Coubertins skapelse uppviglar till detta? Idag har OS-facklans färd genom Paris varit med i alla nyhetssändningar. Ser det inte farsartat ut så säg?
För mig känns det ändå så, att hela det här spektaklet med OS-facklans färd mot Peking via världens alla hörn, är att man strävar till något mer än att det bara ska handla om idrott. Jag får dom vibbarna i alla fall. Så jag tycker inte man ska tycka synd om OS som företeelse när det blir så här. Jag tycker att det är bäddat för att det ska gå så här.
Lite synd tycker jag det kanske är för idrottarna som lägger ner sådan lång tid på träning inför en sådan här tävling och så ska hela tävlingen störas av sådant här.
Det var nog bättre på Gunder Häggs tid. Han kunde springa värdsrekord i Stockholms ljuva sommarkvällar på 40-talet. Det känns som idrott fri från politik. På samma gång som det är mysigt och nostalgiskt runt det hela, folkhemsromantik helt enkelt.
Eller var det bättre? Världen befann sig i krig och Hägg i ett neutralt Sverige kunde lättare koncentera sig på träning och tävling tillskillnad från sina konkurrenter i krigsdrabbade länder.
Nej, det var nog kanske inte bättre då. I rest my case...
lördag 5 april 2008
Så ska det låta
Hej igen! Jag vet att jag bloggar oförskämt lite....
Ville bara skriva om ett program som jag har tittat på sen dess begynnelse. Det engagerade mig som ung tonåring. Jag tittade varje vecka. Sen blev det lite tråkigt under Peter Harryssons sista år som progamledare när programmet inte utvecklades.
Men nu tittar jag engagerat igen och jag måste bara få säga till SVT att vilken oerhört bra TV-produktion det är. Artisterna kommer och showar helt klockrent. Jag tror nästan alla artister i år har kommit och gjort suveräna insatser. För att inte tala om den skickliga orkestern.
I Sverige kan man verkligen det här med musik. Jag tänker bara på den finska motsvarigheten "Bumtsibum" som gick ett par år i Finland. Det var ett program som definitivt fyllde sin funktion, det måste sägas. Man hade en mysig liten orkester som bemästrade finska tangon och schlagerlåtar. Artisterna kände sig hemma med låtarna osv.
Ibland kunde det dock bli pinsamt. De engelska låtarna va inte lika många som i Sveriges variant av programmet. Vilket förmodligen beror på att kunnandet i Finland inte är lika bra som i Sverige. Hursomhelst så sjöng en artist på ABBA-låten "Ring, Ring" vid ett tillfälle. Av någon helt konstig anledning skulle man alltid ha fram artisterna på golvet för att sjunga själva med mikrofon. Den här artisten hade ju bara tänkt sjunga lite och sen låta programmet gå vidare. Men någon skulle ju prompt ha iväg honom på golvet. Grejen va bara den att killen bemestrade en rad i låten, nämligen "Ring, Ring, why don't you give me a call". En rad som han hade sjungit ett par gånger redan. Nu blev det pinsamt när man skulle ha ut honom på golvet och man såg att han inte ville det. Han var hyfsat professionell i alla fall och gick upp och körde samma rad ett par gånger igen och lyckades sen avsluta låten.
Så hela produktionen kändes så väldigt B-ig i Finland. Men det ska sägas att den fyllde sin funktion. Men hela vidden av det kunnande som man har i den svenska versionen alltifrån progamledare, orkester, lagledare, injudna artister och arrangemang skulle man inte kunna nå i Finland.
Tro inte för det att jag ogillar all musik i Finland.
Ville bara skriva om ett program som jag har tittat på sen dess begynnelse. Det engagerade mig som ung tonåring. Jag tittade varje vecka. Sen blev det lite tråkigt under Peter Harryssons sista år som progamledare när programmet inte utvecklades.
Men nu tittar jag engagerat igen och jag måste bara få säga till SVT att vilken oerhört bra TV-produktion det är. Artisterna kommer och showar helt klockrent. Jag tror nästan alla artister i år har kommit och gjort suveräna insatser. För att inte tala om den skickliga orkestern.
I Sverige kan man verkligen det här med musik. Jag tänker bara på den finska motsvarigheten "Bumtsibum" som gick ett par år i Finland. Det var ett program som definitivt fyllde sin funktion, det måste sägas. Man hade en mysig liten orkester som bemästrade finska tangon och schlagerlåtar. Artisterna kände sig hemma med låtarna osv.
Ibland kunde det dock bli pinsamt. De engelska låtarna va inte lika många som i Sveriges variant av programmet. Vilket förmodligen beror på att kunnandet i Finland inte är lika bra som i Sverige. Hursomhelst så sjöng en artist på ABBA-låten "Ring, Ring" vid ett tillfälle. Av någon helt konstig anledning skulle man alltid ha fram artisterna på golvet för att sjunga själva med mikrofon. Den här artisten hade ju bara tänkt sjunga lite och sen låta programmet gå vidare. Men någon skulle ju prompt ha iväg honom på golvet. Grejen va bara den att killen bemestrade en rad i låten, nämligen "Ring, Ring, why don't you give me a call". En rad som han hade sjungit ett par gånger redan. Nu blev det pinsamt när man skulle ha ut honom på golvet och man såg att han inte ville det. Han var hyfsat professionell i alla fall och gick upp och körde samma rad ett par gånger igen och lyckades sen avsluta låten.
Så hela produktionen kändes så väldigt B-ig i Finland. Men det ska sägas att den fyllde sin funktion. Men hela vidden av det kunnande som man har i den svenska versionen alltifrån progamledare, orkester, lagledare, injudna artister och arrangemang skulle man inte kunna nå i Finland.
Tro inte för det att jag ogillar all musik i Finland.
söndag 9 mars 2008
Bli aldrig tagen av sport!
Det är ett gott råd från mig.
Själv har jag gillat sport sedan barnsben. I framgång är sport så oerhört roligt. Men i förlustens stund kan man bli så totalt nedslagen att allt annat i livet blir lidande.
Jag vet, det finns så mycket viktigare saker i livet. Men för oss var Björklöven en social funktion. Man drog på matcherna och träffade alltid en massa bekanta. Spelet ishockey är underhållande. Det blir som ett sorts terapi när man lever sig in i det. Nu tar säsongen slut så enormt tidigt. Vad ska man göra nu i vår? Vi har ju lagt upp så mycket runt matcherna.
Sedan så ska vi ju inte tala om hur pinsamt det är. Vi förlorar mot ett Borås som vi ska vara mycket bättre än. Borås gör det bra, inte snack om annat. Men löven ska vara bättre.
Den här förlusten är den tyngsta jag upplever någonsin. Det kan verka tragiskt, men det är väl så det är. Förlusten är värre än alla finalförluster med Finland som man har bevittnat. På samma gång har förlusterna många likheter. Precis som Finland brukar vika ner sig i viktiga lägen gjorde löven i år. Man var nervösa och defintivt alldeles för rädda för att förlora. Från att ha varit ett av seriens bästa lag i box-play så släppte man nu in mål till höger och vänster i box-play!!!????
Med lite flyt hade man kanske kunnat ta Borås idag. Men när man inte har fru fortuna med sig riktigt. Ja, då går det så här om man inte vill jobba för det.
Vad skulle Omark med klubban att göra i den där killens ansikte??
Näe.....
Bara att bryta ihop och komma igen.....
Men nu sjunker väl tyvärr Björklövens rykte och fakta är ju att dom har gjort alldels för många plattmatcher i år, vilket är synd och skam eftersom dom tidvis har spelat riktigt bra.
Björklöven åker alltså ut mot Borås och Skellefteå spelar elitserie-kvartsfinal mot HV71. Snacka om att vi är nummer två i västerbotten. Det är nästan så att jag börjar benämna Björklöven för lillebror.
Nej, nu får det vara nog. Jag orkar inte mera.
Innebandy någon? Heja Dalen!
Själv har jag gillat sport sedan barnsben. I framgång är sport så oerhört roligt. Men i förlustens stund kan man bli så totalt nedslagen att allt annat i livet blir lidande.
Jag vet, det finns så mycket viktigare saker i livet. Men för oss var Björklöven en social funktion. Man drog på matcherna och träffade alltid en massa bekanta. Spelet ishockey är underhållande. Det blir som ett sorts terapi när man lever sig in i det. Nu tar säsongen slut så enormt tidigt. Vad ska man göra nu i vår? Vi har ju lagt upp så mycket runt matcherna.
Sedan så ska vi ju inte tala om hur pinsamt det är. Vi förlorar mot ett Borås som vi ska vara mycket bättre än. Borås gör det bra, inte snack om annat. Men löven ska vara bättre.
Den här förlusten är den tyngsta jag upplever någonsin. Det kan verka tragiskt, men det är väl så det är. Förlusten är värre än alla finalförluster med Finland som man har bevittnat. På samma gång har förlusterna många likheter. Precis som Finland brukar vika ner sig i viktiga lägen gjorde löven i år. Man var nervösa och defintivt alldeles för rädda för att förlora. Från att ha varit ett av seriens bästa lag i box-play så släppte man nu in mål till höger och vänster i box-play!!!????
Med lite flyt hade man kanske kunnat ta Borås idag. Men när man inte har fru fortuna med sig riktigt. Ja, då går det så här om man inte vill jobba för det.
Vad skulle Omark med klubban att göra i den där killens ansikte??
Näe.....
Bara att bryta ihop och komma igen.....
Men nu sjunker väl tyvärr Björklövens rykte och fakta är ju att dom har gjort alldels för många plattmatcher i år, vilket är synd och skam eftersom dom tidvis har spelat riktigt bra.
Björklöven åker alltså ut mot Borås och Skellefteå spelar elitserie-kvartsfinal mot HV71. Snacka om att vi är nummer två i västerbotten. Det är nästan så att jag börjar benämna Björklöven för lillebror.
Nej, nu får det vara nog. Jag orkar inte mera.
Innebandy någon? Heja Dalen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)