Finlandssvenska

Följande konversation ägde rum på flygplatsen idag:

Kunden: Vilken skön dialekt har du då?
Jag: Den skönaste av dom alla. Jag är finlandssvensk.
Kunden: Ja, nu hör jag. Jag trodde du var gotlänning först.
Jag: Det är aldrig någon som har sagt att jag har en skön dialekt förut. That made my day.



P.S Sen handlade resten av konversationen om ishockey. Men eftersom jag skriver alltför mycket om sport i den här bloggen så spinner jag inte vidare på det. Däremot måste jag bara få gratulera Rögle till elitserieplatsen! Det var riktigt bra gjort.

Idrott och politik

Jag gillar att skriva om idrott, men inte politik. För det är inte min grej riktigt.

Det är ju självklart att politiken alltid på sätt och vis är inblandad i dagens idrottsvärld, främst då kanske som finansiär. T.ex. som i ett land som Sverige där regeringen är med och delar ut pengar till idrottsverige. Sedan när pengarna är utdelade ska politiken i så mångt och mycket stå utanför det som händer inom idrottens värld. Sedan ska idrottens grundvalar ta vid och dess scen ska inte vara en plats för politisk debatt.

Men är det så att Coubertins skapelse uppviglar till detta? Idag har OS-facklans färd genom Paris varit med i alla nyhetssändningar. Ser det inte farsartat ut så säg?

För mig känns det ändå så, att hela det här spektaklet med OS-facklans färd mot Peking via världens alla hörn, är att man strävar till något mer än att det bara ska handla om idrott. Jag får dom vibbarna i alla fall. Så jag tycker inte man ska tycka synd om OS som företeelse när det blir så här. Jag tycker att det är bäddat för att det ska gå så här.

Lite synd tycker jag det kanske är för idrottarna som lägger ner sådan lång tid på träning inför en sådan här tävling och så ska hela tävlingen störas av sådant här.

Det var nog bättre på Gunder Häggs tid. Han kunde springa värdsrekord i Stockholms ljuva sommarkvällar på 40-talet. Det känns som idrott fri från politik. På samma gång som det är mysigt och nostalgiskt runt det hela, folkhemsromantik helt enkelt.

Eller var det bättre? Världen befann sig i krig och Hägg i ett neutralt Sverige kunde lättare koncentera sig på träning och tävling tillskillnad från sina konkurrenter i krigsdrabbade länder.

Nej, det var nog kanske inte bättre då. I rest my case...

Så ska det låta

Hej igen! Jag vet att jag bloggar oförskämt lite....

Ville bara skriva om ett program som jag har tittat på sen dess begynnelse. Det engagerade mig som ung tonåring. Jag tittade varje vecka. Sen blev det lite tråkigt under Peter Harryssons sista år som progamledare när programmet inte utvecklades.

Men nu tittar jag engagerat igen och jag måste bara få säga till SVT att vilken oerhört bra TV-produktion det är. Artisterna kommer och showar helt klockrent. Jag tror nästan alla artister i år har kommit och gjort suveräna insatser. För att inte tala om den skickliga orkestern.

I Sverige kan man verkligen det här med musik. Jag tänker bara på den finska motsvarigheten "Bumtsibum" som gick ett par år i Finland. Det var ett program som definitivt fyllde sin funktion, det måste sägas. Man hade en mysig liten orkester som bemästrade finska tangon och schlagerlåtar. Artisterna kände sig hemma med låtarna osv.

Ibland kunde det dock bli pinsamt. De engelska låtarna va inte lika många som i Sveriges variant av programmet. Vilket förmodligen beror på att kunnandet i Finland inte är lika bra som i Sverige. Hursomhelst så sjöng en artist på ABBA-låten "Ring, Ring" vid ett tillfälle. Av någon helt konstig anledning skulle man alltid ha fram artisterna på golvet för att sjunga själva med mikrofon. Den här artisten hade ju bara tänkt sjunga lite och sen låta programmet gå vidare. Men någon skulle ju prompt ha iväg honom på golvet. Grejen va bara den att killen bemestrade en rad i låten, nämligen "Ring, Ring, why don't you give me a call". En rad som han hade sjungit ett par gånger redan. Nu blev det pinsamt när man skulle ha ut honom på golvet och man såg att han inte ville det. Han var hyfsat professionell i alla fall och gick upp och körde samma rad ett par gånger igen och lyckades sen avsluta låten.

Så hela produktionen kändes så väldigt B-ig i Finland. Men det ska sägas att den fyllde sin funktion. Men hela vidden av det kunnande som man har i den svenska versionen alltifrån progamledare, orkester, lagledare, injudna artister och arrangemang skulle man inte kunna nå i Finland.

Tro inte för det att jag ogillar all musik i Finland.

Bli aldrig tagen av sport!

Det är ett gott råd från mig.

Själv har jag gillat sport sedan barnsben. I framgång är sport så oerhört roligt. Men i förlustens stund kan man bli så totalt nedslagen att allt annat i livet blir lidande.

Jag vet, det finns så mycket viktigare saker i livet. Men för oss var Björklöven en social funktion. Man drog på matcherna och träffade alltid en massa bekanta. Spelet ishockey är underhållande. Det blir som ett sorts terapi när man lever sig in i det. Nu tar säsongen slut så enormt tidigt. Vad ska man göra nu i vår? Vi har ju lagt upp så mycket runt matcherna.

Sedan så ska vi ju inte tala om hur pinsamt det är. Vi förlorar mot ett Borås som vi ska vara mycket bättre än. Borås gör det bra, inte snack om annat. Men löven ska vara bättre.

Den här förlusten är den tyngsta jag upplever någonsin. Det kan verka tragiskt, men det är väl så det är. Förlusten är värre än alla finalförluster med Finland som man har bevittnat. På samma gång har förlusterna många likheter. Precis som Finland brukar vika ner sig i viktiga lägen gjorde löven i år. Man var nervösa och defintivt alldeles för rädda för att förlora. Från att ha varit ett av seriens bästa lag i box-play så släppte man nu in mål till höger och vänster i box-play!!!????

Med lite flyt hade man kanske kunnat ta Borås idag. Men när man inte har fru fortuna med sig riktigt. Ja, då går det så här om man inte vill jobba för det.

Vad skulle Omark med klubban att göra i den där killens ansikte??

Näe.....

Bara att bryta ihop och komma igen.....

Men nu sjunker väl tyvärr Björklövens rykte och fakta är ju att dom har gjort alldels för många plattmatcher i år, vilket är synd och skam eftersom dom tidvis har spelat riktigt bra.

Björklöven åker alltså ut mot Borås och Skellefteå spelar elitserie-kvartsfinal mot HV71. Snacka om att vi är nummer två i västerbotten. Det är nästan så att jag börjar benämna Björklöven för lillebror.

Nej, nu får det vara nog. Jag orkar inte mera.

Innebandy någon? Heja Dalen!

Gnällapor!

Ibland blir man bara så less på kunder.

Okej, ibland blir det tjafs. Det kan jag acceptera. Både vi som jobbar på flygplatsen och kunden kan göra fel.

Men man kan väl ändå försöka ha en trevlig inställning. Idag utspelar sig följande konversation. Det är inget dramatiskt, men jag blir bara så irriterad på det.

Det är boarding för vårt flyg som går klockan 7 till Stockholm. Jag står vid utgången och en medelålders man kommer fram med sitt boardingkort. Med sig har han också en yngre man, som inte har något ID-kort med sig. Men han får åka ändå eftersom han har fyllt i ett papper. Däremot får han inte checka in något bagage. På något sätt blev den yngre mannen inte in-checkad vid incheckningsdisken och männen kommer således bara med ett boardingkort.

- Har ni bara ett boardingkort, frågar jag.
- Jo, vi fick bara ett.
- Men ni borde ha två, svarar jag.
- Ja, men det är inte mitt problem!
- Nej, det har du rätt i faktiskt, det är helt och hållet mitt problem.

Jag bara hatar det svaret att "det är inte mitt problem". Som att jag någonstans försöker lägga ansvaret på kunden. Någonstans är jag ändå så professionell att jag förstår ju att jag har ett jobb att göra och då ska saker och ting stämma. Blir det fel antal personer gentemot inheckade på planet så är felet på vår sida. Det blir vi som får skit för det.

Sen klarnade allting och vi fick snabbt ordning på situationen. Men de hade inte precis gjort det lätt för oss. Jag fixar verkligen inte den där attityden. Jag sitter fortfarande och är lite småirriterad så här flera timmar efteråt.

Nåväl, nu var det väldigt tidigt på morgonen. Jag får väl ha överseende med folks morgonhumör.

Peter Enckelman och jag

Vill inte göra folk besvikna, men tyvärr blir det ett inlägg om sport igen. Men läs gärna. Jag tror ni kan ha nöje av det. Även ni som inte gillar sport.

I ett fotbollsderby för ett par år sedan mellan lagen Aston villa och Birmingham gjordes ett roligt självmål. Inblandade var Olof Mellberg och Aston Villas målvakt Peter Enckelman. Enckelman är finlandssvensk, precis som jag. Orsaken till att jag kom att tänka på honom idag är att han har fått göra comeback i finländska landslaget.

Hursomhelst så gick självmålet till så här:



Det roliga är att målet faktiskt inte borde ha godkänts, eftersom det inte kan bli mål från ett inkast, såtillvida inte någon spelare touchar bollen påväg in i mål. Vilket inte sker vid det här tillfället. Men vem kom att tänka på den regeln här. För nog var det ganska så klantigt. I alla fall ska han ha cred för att han behöll lugnet i en situation efteråt när en Birmingham-supporter springer ner på plan och hånar honom. Många andra hade kanske givit supportern en rak höger.

I övrigt gjorde Enckelman en bra säsong, men fick tyvärr inte den nya tränarens förtroende säsongen efter detta. Enckelman såldes istället till Blackburn där han blev andremålvakt. Numera är han utlånad till Cardiff. Vet dock inte om han får spela något där.

Nåväl, här kommer bonusen. Aston Villa spelade i Umeå mot Umeå FC för ett par somrar sedan och då passade jag på att ta den här bilden:



Tyvärr kommer han ju alltid att vara känd för just det där självmålet. Jag lider verkligen med honom. Hade man inte bytt tränare i klubben så kanske Enckelman ännu i denna dag varit förstemålvakt i klubben. Jag undrar om han är bitter....

Oh Girl....ssssshhh.....

"When you say she's looking good
She acts as if it's understood"

En av mina absoluta favoritrader ur "Girl" av Lennon/MacCartney